Grå hår gör dig inte gammal
Under hela min uppväxt har jag hört uttrycket ”gammal och gråhårig” så döm av min förvåning när jag istället för att få grått hår, tappade det mesta av det redan i början av 30 års åldern.
Men gammal, jag? Nej, definitivt inte, eller?
För man är väl inte gammal bara för att man skippar att bo i tält under rockfestivalen. Det är ju nästan gångavstånd till Hilton-hotellet och i baren kan man ju dricka sin Jack & Coke. Definitivt rock, tycker jag nog.
Och riktigt dyra sittplatsbiljetter längst fram är ju för att man skall se så bra som möjligt. Det har ingenting alls med åldern att göra.
Öronproppar säger någon. Det är det bara gamlingar som har. Nonsens säger jag, för man vill ju inte höra sämre när man blir gammal, när det nu eventuellt sker.
Apropå buller så är jag helt säker på att både mat och dryck smakar mycket bättre när man får sitta och äta i lugn och ro, jämfört med att sitta i en stimmig och stojig bar.
Fellert, Ze Kitchen Galerie
Okej jag ger mig – jag börjar bli gammal.
Men gammal eller ej så är jag fascinerad av restaurang och bar-näringen och hur de ser på arbetsmiljö och buller. För på vilken annan arbetsplats skulle vi acceptera en så hög ljudnivå över så lång tid?
Eftersom detta intresserar mig så har jag fått reda på att man hävdar att det skall vara bullrigt för att det får upp omsättningen på antal gäster, att det skulle driva upp intäkterna, då en gäst konsumerar mer under början av sittningen än mot slutet.
Låter logiskt, eller hur, men I mitt huvud går detta inte ihop då jag tillsammans med många andra gamlingar uppskattar goda viner som ofta är prissatta på ett sätt som skulle skicka viken student som helst till akuten med alkoholförgiftning om han eller hon skulle försöka hinka öl för samma summa pengar, och då har vi inte ens berört maten, för farbror nöjer sig definitivt inte med mindre än en tre-rätters.
Okej säger ni, barer-ungdomar-bullrigt. Michelinkrog-gamlingar-tyst som på månen.
Visst- ni har en poäng, men hur tänker då den stora mängden restaurangägare som befinner sig mitt emellan dessa båda ytterligheter?
För hur många något för bullriga restauranger har man inte varit på. Det känns som om det finns tretton på dussinet.
Jag är helt övertygad om att de skulle vinna massor på att sänka ljudnivån i sina lokaler. Inte bara genom att de lockar till sig vinsugna farbröder utan även genom att de får en bättre arbetsmiljö, gladare personal och färre sjukskrivningar.
Nu när jag tänker på det så är ju vi gamlingar arbetsmiljöns Batman, fast utan tajta trikåer, för det hade varit kontraproduktivt då väldigt många raskt hade tappat aptiten vid blotta åsynen.
Så min uppmaning är tydlig:
Gamlingar-förena er-nu skall vi gå ut i världen och bekämpa buller -tillsammans!
The bald guy
Lämna ett svar