Jag sover med lampan tänd den natten
Jag intalar mig själv att de faktiskt tycker det är snyggt och sover med lampan tänd den natten…
Gustav V var Svensk regent av rang som tog Sverige genom båda världskrigen. Förutom att få ett vägavsnitt uppkallat efter sig genom att han råkade köra av vägen där, så var han mycket sport och konstintresserad.
Under Gustav V:s ledning uppfördes en kasernbyggnad för sex kompanier i vackra Haga-parken. En vacker byggnad i nyantik stil med dubbla flyglar, 112 meter lång, belägen precis vid Brunnsviken. Idag, när Sveriges försvar har en helt annan kostym, är byggnaden istället bland annat hotell och spa.
Det är inte svårt att föreställa sig att beställaren inte var vem som helst. Arkitekturen är fantastisk. Omgivningarna är som hämtade ur en midsommarnattsdröm och jag förväntar mig att när som helst springa in i Puck när jag navigerar mig fram genom de långa korridorerna. Jag funderar till och med på en kvick replik på utspelet ”det är synd om människorna” när jag inser att det är Strindbergs Indra som levererade den klassikern. Som tur är dyker inte Puck upp.
Däremot ett rådjur som tittar på mig genom fönstret när jag passerar förbi. Om rådjuret tycker synd om människorna eller ej framgår inte.
Jag känner att atmosfären gör mig upprymd. Jag känner inspiration och styrka. Utan att ana att allt detta är på väg att förbytas i förtvivlan om bara ett par minuter, så bestämmer jag mig för att idag skall det uträttas stordåd!
Men först skall det inmundigas en rejäl frukost. Stordåd uträttas inte på tom mage.
Jag skrittar upp för trappan till restaurangen som är en paviljong med stora glaspartier och ett vackert sågtandstak. Jag vet att jag kommer få en bländande utsikt över Brunnsviken, det har jag redan rekognoscerat från min balkong några minuter tidigare. Jag skall ha en härlig tallrik med äggröra, men när jag kommer upp för trappan stannar jag tvärt och förblir förstenad i vad som känns som en evighet. Min första instinkt är att vända om och fly, men jag kan inte röra mig.
Vad har de gjort med taket. Det vackra sågtandstaket. Vem? Varför??
Jag plockar till mig min frukost, men äggröran är smaklös, kaffet är svagt, juicen är blaskig. Jag lämnar restaurangen med en tom blick.
Under hela dagen ligger bilden av taket kvar på näthinnan. Det blir inga stordåd. Det blir en dag på jobbet.
På kvällen när jag lägger mig för att sova är bilden som tatuerad på insidan av mina ögonlock. Den vill inte försvinna. Det går inte att somna hur jag än försöker.
Med en sista kraftansträngning så övertygar jag mig själv att visst har de gjort detta för att det tyckte att det blev snyggt. Och med lampan tänd så syns inte tatueringarna lika tydligt. Jag somnar till slut.
The bald guy
Lämna ett svar