Hur hör man att man gjort en bra bilaffär?
Jag sitter i soffan och tittar på en repris av Top Gear. Jeremy Clarkson skall köra en Mercedes AMG från England till Oslo fortare än hans kollegor kan ta sig till samma ställe med färja och buss. Jag har sett avsnittet tidigare, men det är något speciellt med Top Gear som gör att avsnitten tål att ses flera gånger med stor behållning.
Jeremy åker genom Öresundstunneln då han omotiverat vevar ned sidorutan, trycker ned gasen i botten och skrattar som en översittare i 5-årsåldern som stulit godispåsen för den lille blyga killen.
”Listen to that noise!” vrålar han som en slags överårig Karlsson på taket. Tv-rutan exploderar i en symfoni av gamla gula gubbtänder.
Subwoofern står och hoppar som besatt i hörnet av rummet och visst låter det helt underbart. Just i den stunden känns det som man skulle kunna tillbringa resten av livet i en tunnel, sittande i en muskelbil, med nedvevade rutor. Sekunderna senare kommer Jeremy ut på själva Öresundsbron. BBC har inte sparat på krutet. En helikopter ligger och panorerar bron medan AMG:n glider över. Solen skiner, vattnet glittrar och helt plötsligt är man inte längre säker på om det är ett avsnitt av Top Gear eller en reklamfilm från ”visit Sweden”. Bländande vackert är det i alla händelser.
Motorljudet hörs inte längre, men tankarna går tillbaka till ljudet i tunneln och jag inser att biltillverkare måste lägga ordentligt med tid och kraft på hur bilar skall låta och inte bara på själva motorljudet. Alla ljud en bil ger ifrån sig är viktiga. Hur det låter när dörren stängs, när man slår på tändningen, blinkersljudet och i vissa länder i Sydeuropa säkert även signalhornet.
Jag inser själv att jag uppskattar det dova kassaskåpslika klonket när dörren går igen på min Audi. Jag uppskattar särskilt att det är tyst i kupén men att man ändå lyckats lösa det så att motorljudet från V6:an hörs tydligt når man växlar ned och trycker på gasen. Jag har vid ett flertal tillfällen konstaterat att det låter fräckare i kupén än utanför bilen och inser att det säker är helt i linje med hur Audis ingenjörer har räknat ut att det skall vara.
Jeremy har tagit sig en bra bit upp längs Svenska västkusten och närmar sig nu den Norska gränsen, en väg jag åkt många gånger. Jag kommer på mig själv med en min som skulle gjort den galne hattmakaren avundsjuk då jag inser att han snart kommer befinna sig i fartkamera-Mecka och då har det ingen betydelse vilken bil man kör. I Norge tar man det lugnt på vägen. Punkt slut.
Mina tankar vandrar vidare och jag inser att lika mycket tid som biltillverkarna lägger på ljudet i bilarna, lika lite tid lägger de ned på ljudet och hur det låter i de showrooms som skall locka hugade köpare att spendera mer pengar än de först tänkt på något så trivialt som en bil.
Jag vet att så är fallet eftersom jag haft förmånen att få iaktta hur en framsynt entreprenör räddade skinnet på BMW när Bryssel skulle förses med ett showroom på finaste gatan.
Designen var planerad ner på skruv och mutternivå. Inget hade lämnats åt slupen – förutom ljudmiljön. Ingen hade lagt någon större vikt vid hur bilköparen skulle förföras med ljud, något som redan sirenerna i den Grekiska mytologin insåg vara synnerligen verkningsfullt, men tydligen glömt att briefa BMW:s marknadsavdelning om.
Men plötsligt, som en superhjälte från femtiotalet, stegade en modig Belgisk entreprenör in och med några snabba genidrag i sista minuten förändrades kaos till kosmos. Räddningen var ett faktum.
För du vill inte höra hur den äldre frun högljutt försöker övertala sin man att de borde köpa en sommarstuga istället medan du försöker avgöra om du skall ha 21″ aluminiumfälgar eller inte. Du vill inte heller veta vilken glass den lilla flickan högljutt tycker sig ha gjort förtjänt av när du försöker njuta av de vackra linjerna i BMW:s 6-serie. Du vill inte höra espressomaskinens stånkande när du försöker njuta av den omisskännliga doften av ny bil, för dofter är ju precis lika viktiga som utseendet och hur det låter. Men det är en helt annan historia.
The bald guy
Lämna ett svar